20-lappen som blev ett minne för livet

Det är en tyst och stilla morgon i december. Kylan biter och de flesta sitter hemma i värmen med sina nära och kära. Micke som lever i hemlöshet har precis tvingats lämna natthärbärget och står påverkad, frusen och förvirrad under Essingeleden när en polisbil kör upp bredvid honom. 

– De frågar hur det är fatt. Jag har inga pengar och vet inte vart jag ska ta vägen och jag fryser som en hund. De tog lite uppgifter på mig och erbjöd sig att skjutsa mig till socialjouren men jag avböjde. Jag vet inte varför. Sedan hoppar polisen in i bilen för att åka iväg. De kör femtio meter, sedan stannar bilen och den manliga polisen kommer emot mig och jag tror att han ska ta mig. Han kommer fram och frågar om jag har några pengar. Jag säger att jag inte har ett öre på mig. Då tar han 20 kronor ur egen ficka, berättar Micke och rösten bryts… 

–…och ger mig pengarna. Det glömmer jag aldrig. Han säger: ta de här pengarna och ta dig till Liljeholmen och gå in i värmen. Jag glömmer aldrig de två poliserna. (…) Det var inte mycket pengar men gesten i det han gjorde. Det var helt otroligt alltså de var jävligt schyssta det var de faktiskt, berättar Micke i ljudklippet.  

Ett möte som satt spår

Händelsen som inträffade för över 20 år sedan, har inte bara berört Micke på djupet utan även polisen Olle som Micke berättar om.

I början av december 2016 kontaktar polisen Olle Stockholms Stadsmission. Han frågar efter ett ljudklipp som sändes som en del av julkampanjen 2008 där deltagare i Stockholms Stadsmission för varje dag i december delar med sig av en berättelse. En av berättelserna handlade om mötet mellan Micke som lever i hemlöshet och en polis.  

Även om minnesbilderna från mötet skiljer sig åt något är Olle övertygad om att det är han som är polisen som Micke berättar om. Han berättade om händelsen för sin mamma som sedan hörde Mickes berättelse på radion i samband med julkampanjen och ringde till sin son. 

En liten gest kan betyda så mycket

Sedan dess har Olle varje år vid jul tänkt på händelsen och att han borde försöka få tag på ljudklippet. 

– Jag blir tagen bara jag tänker på det. Det var inget stort eller grandiost i det jag gjorde, men det visar att alla människor man möter är människor och att en väldigt liten gest kan betyda så mycket för någon annan. Sedan har jag fått ynnesten att få reda på vad det betydde för Micke, säger Olle som fortfarande arbetar som polis men numer som utredare.  

Stockholms Stadsmission har försökt få tag på Micke men utan att lyckas.