De som inte syns eller hörs
Idag finns en osynlig fattigdom i det svenska välfärdssamhället som växer. Bland dem finns EU-medborgare som kommer till Sverige med drömmar om jobb, men som hamnar i tiggeri.
– Sverige behöver en nationell strategi för att motverka den nya fattigdom som växer fram i dagens samhälle, säger Marika Markovits, ordförande Sveriges Stadsmissioner.
En rapport som kommer i höst och som beskriver den osynliga fattigdomen presenteras på Sveriges Stadsmissioners seminarium i Almedalen den 30 juni. Magnus Karlsson, forskare Ersta-Sköndal Högskola, definierar fattigdomen i tre nivåer, där de allra fattigaste inte får de mest fundamentala behoven tillgodosedda. Detta baserar sig på en flerårig studie med intervjuer med deltagare i Stadsmissionernas verksamheter. En grupp bland de allra fattigaste, som ofta syns som tiggare på gatan, är EU-migranter. Många känner inte till att EU-migranter har rätt att söka jobb i Sverige, i enlighet med Schengen-avtalet.
– Vi behöver börja se på EU-migranterna som en möjlig resurs. De behöver stöd för att hitta rätt väg till arbete och in i svenska samhället, säger Mircea Budulean, projektledare ”EU-migranter som resurs”. De EU-medborgare vi ser som tiggare på gatan kommer till Sverige för att söka arbete och skapa sig ett bättre liv. Några vill jobba en stund för att återvända till sitt hemland med bättre förutsättningar, andra vill arbeta för ett nytt, bättre liv här.
– Det finns lösningar för EU-migranterna. Vi kan bidra om vi har den politiska viljan och tålamodet, säger Thomas Hammarberg, ordförande för kommissionen mot antiziganism och tidigare Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter.
