Hoppa till huvudinnehåll

Den här sidan använder cookies. Om du fortsätter använda sidan så accepterar du användande av cookies.

Use Google to translate the web site. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

"Det krävs nya grepp i hemlöshetspolitiken"

2017-12-04
Att bostad är en mänsklig och medborgerlig rättighet är något som i praktiken just nu ser ut att vara omöjligt att leva upp till med den nuvarande bostadspolitikens inriktning. Därför föreslår vi nedan rekommendationer i vår senaste hemlöshetsrapport för 2017.

1. Formulera och anta en ny nationell hemlöshetsstrategi

Sverige har sedan 2009 saknat en nationell hemlöshetsstrategi vilket har inneburit att arbetet med att förebygga och motverka hemlösheten inte kunnat samordnas och effektiviseras tillräckligt och inte heller kunnat följas upp av staten. Flera av våra nordiska grannar har på ett effektivt sätt arbetat med hemlöshetsproblematiken genom nationella hemlöshetsstrategier, det bör även Sverige göra. I framtagandet av en nationell hemlöshetsstrategi behöver både bostadsförsörjningsperspektivet och socialtjänstperspektivet beaktas. 

Hemlöshetsstrategin bör innehålla ett mål inte bara för antalet bostäder, utan ett mål om antalet bostäder med bibehållen godtagbar kvalitet för ekonomiskt svaga hushåll. Hemlöshetsstrategin bör även omfatta en återkommande utvärdering av vad kommunerna gör för att minska hemlösheten, enligt på förväg definierade kriterier där varje kommuns åtagande och resultat redovisas. En alternativ metodik kan vara att Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) ansvarar för granskningen, med inspiration från den modell med Öppna jämförelser som givit påtagligt stöd och incitament till regionala vårdgivare att förbättra sitt arbete.

2. Lagstifta om nationell tak över huvudet-garanti

Många kommuner i Sverige har någon form av tak över huvudetgaranti, men det finns inte några gemensamma regler som förhindrar att människor tvingas sova ute på gatan. Socialtjänstlagen behöver kompletteras med en skarp och tydligt formulerad lagbestämmelse enligt vilken människor i en sådan utsatt situation har rätt till tak över huvudet samt fortsatta samordnade insatser utifrån individuella behov, i enlighet med regeringens nationella hemlöshetsstrategi för åren 2007–2009.

3. Krav på Bostad först-modellen i hela landet

Bostad Först-modellen innebär att i stället för att villkora boendet får personer med komplexa problem en egen permanent bostad med tillgång till frivilliga och individuellt anpassade stödinsatser. Bostad Först introducerades i USA på 1990-talet och har sedan dess testats på flera håll runt om i världen, även i flera svenska kommuner. Modellen har visat sig vara mycket framgångsrik och flera utvärderingar har gjorts, enligt organisationen Housing First Europe. 

Resultaten hittills är samstämmiga. Närmare 85 procent av de som ingick i programmet lyckades behålla sitt boende vid en femårsuppföljning. Det ska jämföras med cirka 25–30 procent kvarboende i olika boendetrappor. Detta är således den enda evidensbaserade metoden som visat sig vara effektiv och verkligen fungerar. Mot bakgrund av detta kräver Stockholms Stadsmission att alla kommuner använder sig av denna evidensbaserade metod.

4. Åtgärder mot hemlöshet i fastighetsbranschens hållbarhetsarbete

Fastighetsbranschens aktörer i vid mening, vilket här omfattar privata och allmännyttiga bostadsföretag, byggbolag och finansieringsinstitut, har genomgående ambitiösa program och riktlinjer för sitt hållbarhetsarbete. Men framsynthet saknas när det gäller människor som riskerar hemlöshet. 

För ett långsiktigt framgångsrikt arbete med social hållbarhet behöver fastighetsbranschen kliva fram och ta ansvar i hemlöshetsfrågan. Bostad Först och Stockholms Stadsmissions projekt Särskildnyttan har betydande potential tack vare nära samverkan med bygg- och fastighetsbranschen, och detta kan utvecklas vidare både i omfattning och djup.

Stockholms Stadsmission anser att fastighetsbranschen behöver ta till sig sådana erfarenheter och resultat. För att branschens hållbarhetsarbete ska ha trovärdighet måste det omfatta åtgärder mot hemlöshet.

5. Förstärk bostadsbidraget

Bostadsbidraget kan fungera bra men dess nuvarande utformning är problematiskt då allt för många som behöver det ekonomiska stödet hamnar utanför. Idag kan endast barnfamiljer samt unga mellan 18–28 år få bostadsbidrag.

Stockholms Stadsmission förordar att bidraget utökas så att samtliga samhällsgrupper med låga inkomster och som inte själva kan ordna eget boende kvalificerar sig för bostadsbidrag. Vi på Stockholms Stadsmission ser också hur nivåerna för bostadsbidrag är betydligt lägre än genomsnittshyrorna i storstäderna, vilket gör bidraget ineffektivt i dessa områden. Nivåerna bör ses över och höjas så att de återspeglar hyresnivåerna oavsett var i Sverige man bor. Ett förstärkt bostadsbidrag kan också bidra till att fler flyttar till nyproduktion från det äldre beståndet med låga boendekostnader, det vill säga flyttkedjorna kan fungera bättre.

Effektivare flyttkedjor gör att fler bostäder med låga hyror blir tillgängliga för ekonomiskt utsatta grupper.

6. Sanktioner för kommuner som inte har uppdaterade riktlinjer 

Regeringens nationelle hemlöshetssamordnare, Michael Anefur, tecknade 2014 avsiktsförklaringar med ett mindre antal kommuner för åtgärder mot hemlöshet. Avsiktsförklaringarna är inte bindande. En första utvärdering visar att avsiktsförklaringarna hittills har givit få konkreta resultat. Detta sätter förnyat fokus på riktlinjerna för bostadsförsörjning, som är ett av kommunernas viktigaste bostadspolitiska verktyg.

Kraven på kommunernas riktlinjer är tydliga och lagen är explicit: riktlinjer för bostadsförsörjningen ska antas av kommunfullmäktige under varje mandatperiod. I riktlinjer antagna från och med 2014 ska kommuner, bland annat, redovisa vilka hänsyn kommunen tagit till nationella och regionala mål. Riktlinjerna är också kommunens sätt att på ett samlat och kraftfullt sätt arbeta med hemlöshetsproblematiken i kommunen.

Att 75 procent av landets kommuner bryter mot lagen och väljer att inte använda de bostadspolitiska verktygen är oerhört problematiskt. Det är hög tid för regeringen att agera på denna nedslående statistik. Enligt bestämmelserna i bostadsförsörjningslagen ska länsstyrelsen ge kommunerna råd, information och underlag för planeringen av bostadsförsörjningen.

Helt uppenbart räcker inte detta och regeringen bör vidta ytterligare åtgärder för att kommunerna ska följa lagen, ytterst bör det bli fråga om någon form av sanktioner eller vite från länsstyrelsernas sida.

7. Inkomstkraven bör slopas nationellt

Många allmännyttiga bostadsbolag ställer idag krav på sina hyresgäster. Inte sällan kan dessa krav vara högt ställda. Det kan handla om att inkomster som baseras på olika bidrag och stöd inte räknas som inkomst men kraven kan också handla om att hyresgästen måste ha en viss summa kvar efter att hyran är betald. Genom dessa krav utesluts många från bostadsmarknaden. Dessa personer har ingen annanstans att vända sig och riskerar därför att hamna i hemlöshet. Vi på Stockholms Stadsmission anser att allmännyttan har ett större ansvar än så.

Vi ser nu att vissa föregångskommuner går i bräschen och sänker eller slopar inkomstkraven till sina kommunala bostadsbolag. Stockholms Stadsmission anser att samtliga allmännyttiga bostadsbolag över hela landet bör ta ett större socialt ansvar och helt slopa inkomstkraven.

8. Begär undantag från EU:s statsstödsregler

Som det ser ut idag begränsar EU:s konkurrens- och statsstödsregler utrymmet för medlemsländerna att bedriva en aktiv bostadspolitik via offentligt ägda bostadsföretag. Det finns dock en möjlighet för medlemsländerna att begära undantag från EU:s statsstödsregler för att möjliggöra fortsatt offentligt ekonomiskt stöd till bostäder för dem som har små resurser. Med den så kallade byggbonusen till kommunerna som löper fram till 2020 har regeringen utnyttjat möjligheten till undantag från statsstödsreglerna.

Men byggbonusen är av tillfällig art. Den är heller inte särskilt omfattande, och är inte jämförbar med en ansökan om att klassificera allmännyttans verksamhet som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse (SGEI). Konsekvensen av att Sverige inte begärt undantag från reglerna är att den svenska allmännyttan måste bedriva sin verksamhet på samma strikta affärsmässiga villkor som privata bostadsbolag, enligt den nya lagen från 2010.

Det försvårar för sociala insatser för individer och grupper som har svårt att klara sig själva på bostadsmarknaden. Att ansöka om att klassificera allmännyttans verksamhet som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse, och således undanta delar av bostadsmarknaden från den kommersiella marknaden, skulle således vara en kraftfull åtgärd för att låta staten stödja sociala åtgärder på bostadsmarknaden.