"Jag har fått perspektiv på mitt liv"
Sedan hösten 2016 erbjuder Stockholms Stadsmission livsberättargrupper för att motverka nedstämdhet och depression hos äldre. Många äldre lever i ensamhet och har ingen att prata med om sina tankar och känslor.
Varje samtalsgrupp består av sex till åtta deltagare och leds alltid av utbildade gruppledare från Stockholms Stadsmission. En av dem som har deltagit i en grupp är Einar.
– Med hjälp av livsberättargruppen har jag fått perspektiv på mitt liv och inser att jag har varit alldeles för självkritisk. Jag brukar säga till mig själv: ”Rätt åt dig din dumma jävel”, berättar Einar.
Blev ensamstående med två barn
Livet har inte varit lätt för Einar och det tog en tvär vändning när han blev ensamstående med två små barn efter en bilolycka. Efter det var han nära att ge upp.
– Vad skulle jag göra? Jag kunde ju inte överge mina barn, säger han.
Han hade turen att ha en bra arbetsgivare som lät honom komma och gå lite som det passade på verkstaden. Det gjorde att han kunde vara hemma med barnen till skolan började på morgonen och när de kom hem från skolan. Det blev en ny vardag.
Jag har många gånger velat berätta om mitt liv, men det är lite skämmigt att prata om sig själv och om det som är svårt.
Einar, 77 år
Problem med hälsan
Långt senare avled också ett av barnen. Förutom två svåra förluster i familjen har Einar genomgått många operationer. Han bröt flera ben i bilolyckan och har bytt ut höftlederna. Han har fått diagnosen godartad hjärntumör som han har opererat bort. Vid 77 års ålder går han med käppar och har dålig balans.
Regelbunden besökare på St Paul
Sedan flera år tillbaka besöker han ofta Stockholms Stadsmissions verksamhet i St Paul.
– När jag bad om hjälp var det en person på Äldreförvaltningen som berättade om St Paul och sa att där kan du äta billig lunch. Först var jag skeptisk så jag bad en vän om att följa med som sällskap. Nu går jag regelbundet till äldreverksamheten på måndagar och onsdagar. Till hösten funderar jag på att kanske börja med sittgympan som erbjuds en dag i veckan, säger han.
Blev inbjuden till livsberättargruppen
En i personalen inom verksamheten berättade för Einar om livsberättargruppen och frågade honom om han ville vara med.
– Att få en personlig inbjudan spelade roll. Jag tänkte efter innan jag svarade ja och jag var nyfiken på vad andra varit med om. Jag har många gånger velat berätta om mitt liv, men det är lite skämmigt att prata om sig själv och om det som är svårt. Men här var alla så öppna och stöttande så då vågade jag också prata, säger han.
Han tycker att det blev bättre och bättre för varje gruppträff och att det var mycket bra gruppledare.
En bra gemenskap i gruppen
– Det bästa med gruppen var att vi lärde känna varandra – det blev en gemenskap, vi är likasinnade i samma situation. Det är tråkigt att det är slut, men vi är flera som ska fortsätta att träffas som en fortsättning på livsberättargruppen.
Efter tiden i livsberättargruppen försöker Einar också ändra inställning och inte vara så hård och arg på sig själv.
– Jag mår bättre nu. De andra har hjälpt mig att inse att jag duger och att jag är okej.
Berättat för Marie-Louise Söderberg, projektledare äldres existentiella och psykiska hälsa, juni 2017
Einar heter egentligen något annat och personen på bilden har inget med texten att göra.
