
– Jag fick panikkänslor över hela min situation. Allt i ett fungerande liv kräver verkligen att man har fast bostad, säger Cazandra som genom Stockholms Stadsmission fick en bostad.
Den ljusa trerummaren bär tydliga spår av familjeliv. I hallen trängs sneakers med väskor och färgglada skateboards. Här bor Cazandra och hennes 6-åriga son Kiam. Cazandra fick, av ren tillfällighet, syn på en annons där Stockholms Stadsmission uppmanade människor som står långt från bostadsmarknaden att söka bostad via Bobyrån.
Jagat boende
Mycket i Cazandras liv har sedan barnsben kretsat kring jakten på nästa boende. Men Bobyrån, Stockholms Stadsmissions hyresförmedling för människor som lever i hemlöshet, hade hon aldrig hört talas om.
– För mig var Stockholms Stadsmission lika med soppkök, men jag var snabb med att mejla in en beskrivning av min och Kiams situation. Redan efter ett par månader fick jag erbjudande om att hyra den här lägenheten i andra hand. Och dessutom i en ort där jag bodde som liten, säger Cazandra.

Växte upp i utsatt miljö
Cazandra växte upp i en utsatt och stökig hemmiljö som gjorde att hon tidigt tvingades pendla mellan sina föräldrar, sin mormor och flera olika fosterfamiljer. Från äldre tonåren bodde hon hos kompisar, pojkvänner och i olika andrahandslägenheter. Alltid tillfälligt, alltid på väg. Efter att ha provat tre olika gymnasieinriktningar hoppade hon av skolan och åkte till Spanien för att utbilda sig till bartender. Där blev hon kvar några år innan hon återvände till Stockholm för att arbeta i bar och på restaurang.
När sonen Kiam föddes fungerade inte längre arbete på kvällstid, därför började Cazandra, som nu var en bit över tjugo år, att arbeta som personlig assistent och extra inom hemtjänsten.
– Även om jag hade blivit mamma hade jag fortfarande ingen fast bostad. Så när några vänner bestämde sig för att flytta till Cypern för att arbeta följde jag och Kiam, som då var två år, med.
Cazandra och Kiam stannade på Cypern i nästan fyra år. De bodde i en andrahandslägenhet och Cazandra arbetade med hästar och försökte ta igen förlorade gymnasiestudier.
Blev kvar i Sverige
I slutet av 2019 flög de till Stockholm för en tentamen. De skulle stanna en kort tid och hade därför bara med sig handbagage. Ökade restriktioner på grund av pandemin gjorde att de blev kvar i Sverige.
– När vi återigen inte kunde bo kvar hos min mamma fick vi tag i en jourlägenhet via socialtjänsten där vi kunde bo några månader. Jag fick panikkänslor över hela min situation. Allt i ett fungerande liv kräver verkligen att man har fast bostad, säger Cazandra.

Hjälpte Cazandra hitta en bostad
Det var nu Cazandra såg Bobyråns annons på nätet. På första mötet konstaterades det att Cazandra lever i så kallad strukturell hemlöshet, det finns ingen bakomliggande anledning till hemlösheten, som exempelvis psykisk ohälsa eller beroendeproblematik. Bobyrån kunde därför helt fokusera på att hjälpa Cazandra hitta en bostad utan att koppla in psykosocialt stöd och/eller socialtjänst.
–Efter några månader ringde Bobyrån och sa att vi kunde titta på två lägenheter i samma hus, en etta och en trea. Vi hoppades så klart på trean så att Kiam äntligen kunde få eget rum. Jag var så lycklig att jag grät när jag förstod att vi kunde flytta in, säger Cazandra.
Skillnad på leva och överleva
En gång i veckan kommer en person från Bobyrån för att se till att allt är som det ska i lägenheten och att familjen mår bra. Sakta börjar Cazandra känna att det finns ett skyddsnät runt henne och Kiam. Även om Stockholms Stadsmission inte kan garantera en bostad på lång tid vet hon att hon inte kommer hamna på gatan igen, en tanke som gör hela skillnaden.
–Det är en obeskrivlig skillnad på att leva och överleva. Förut hade jag inte vågat planera för att leva ett fungerande liv. Nu känner jag för första gången att jag är på god väg till ett vanligt familjeliv, vilket betyder allt för mig och min son.