Bostad Ung hjälpte Sanaz att bli bo-redo

Tjej står och kollar ut över en sjö.
Sanaz kom till Sverige från Iran när hon var 16 år gammal och bodde först i ett HVB-hem. När hon fyllde 18 år fick hon inte längre bo kvar. Hennes handläggare i socialtjänsten rekommenderade då Stockholms Stadsmissions Bostad Ung. Sanaz gick på ett informationsmöte och där tackade hon ja till att flytta in i en av Bostad Ungs träningslägenheter i centrala Stockholm. Det här är hennes berättelse.

 Sanaz första tid i Bostad Ung

Omställningen från att ha bott tillsammans med andra ungdomar på HVB-hemmet till att bo i en egen lägenhet var svår för Sanaz. Inledningsvis kände hon sig ensam, och märkte att hon saknade att vara omgiven av andra. En stor del av att bo ensam är känslostyrt menar Sanaz.

-- I en lägenhet, man känner nya känslor. Att man känner att ”nu är jag ensam”. Du måste fixa grejer själv. Till exempel om du är trött, om du lagar inte mat, sen det finns inte nån att komma och laga mat åt dig. Om du inte kastar bort soporna, det finns inte nån. Sen man måste vara stark lite. Man blir starkare, säger Sanaz.

En bra coach gör skillnad

I början såg Sanaz sin dåvarande coach främst som en person att be om hjälp med diverse uppgifter och konkreta problem. Först efter ett par veckor, när de fått en närmare relation, började hon inse vad det innebar att ha en coach. Sanaz säger att en bra coach gör inte bara sådant som du vill ha hjälp med. 

-- En coach som du lärt känna ställer du inte krav på, säger inte ”diska åt mig”, ger inte instruktioner. Om du har en bra relation med din coach så skäms du över att säga ”du ska fixa det här”. När jag lärt känna min coach ville jag mer göra saker själv, säger Sanaz.

Utnyttjade många delar av Stockholms Stadsmission

Sanaz upplever att det var mycket hennes coach hjälpte till med utöver det som hängde ihop med  lägenheten och boendet. Eftersom Sanaz inte har svenska som förstaspråk har hon ibland blivit blyg i situationer där språket känts viktigt. Inför att hon skulle söka praktik hade hon och hennes coach rollspel och övade på att gå på arbetsintervju. När hon ville veta mer om vilka möjligheter hon skulle ha att läsa vidare på universitet efter gymnasiet fanns coachen där.  

Fick studiehjälp och praktik via Stockholms Stadsmission

Det var inte bara hennes egen coach som fanns som stöd för Sanaz. På torsdagskvällar gick hon på studiehjälp som Stockholms Stadsmission ordnar och under skolterminerna praktiserade hon i en av Stockholms Stadsmissions secondhand-butiker. Under åren har hon även varit med när coacherna ordnat gemensamma aktiviteter där ungdomar från Bostad Ung deltagit. Studiehjälpen har Sanaz uppskattat, inte främst för att hon fått hjälp med skolarbete utan för att det har varit en plats där hon fått många nya vänner. Sanaz menar att hon lärde sig mer svenska på praktiken än hon gjorde i skolan. 

Fått med sig mycket från Bostad Ung

När Sanaz fyllde 20 år var hon tvungen att flytta ut från sin träningslägenhet. Redan nu tänker hon mycket på framtiden. Till hösten ska hon byta program på gymnasiet, från ett yrkesförberedande till ett högskoleförberedande. Efter examen vill hon plugga vidare på universitet. ”Om jag inte blir gravid”, skrattar hon fram men ångrar sig snabbt. ”Om jag blir gravid kommer jag plugga ändå.” 

I dag bor hon tillsammans med en vän i Flemingsberg och har fått en ökad förståelse för hur mycket hon fått ut av att bo i Bostad Ung, kunskaper hon redan fört vidare till sina vänner.

-- Min vän kommer från sin familj och sen hon letade efter lägenhet och sedan jag har sagt; har du skrivit ditt namn i Stockholmskö? Hon sa nej. ”Va, hur gammal är du?” Hon sa 20. Jag sa ”Du måste skriva ditt namn när du fyller 18 år. Vid din artonårsdag du måste skriva ditt namn.” Hon sa ”Jag behövde inte för att jag bodde med min mamma.” Jag sa ”Okej, men ändå för att du fick inte lägenhet i första året, kanske det händer om 10 år, om 15 år: du måste skriva ditt namn!”
Sen jag pratade så mycket att hon sa ”så mycket information du har!” Sen jag blev tyst men för att jag tänkte att det är skillnad mellan jag och du för att du behövde ingenting, du behövde inget stöd, men jag behövde stöden och nu jag har information, säger Sanaz.