Hoppa till huvudinnehåll

Den här sidan använder cookies. Om du fortsätter använda sidan så accepterar du användande av cookies.

Use Google to translate the web site. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Familjehemmet blev vändningen för Lasse

Lasse som levt i familjehem och kommit ur missbruk
Lars Edlund blev familjehemsplacerad när han var 53 år. Då hade han levt över 25 år i hemlöshet och med ett gravt missbruk. Idag är han drogfri och börjar sakta lära sig att leva på nytt.

– Jag har bott i trappor, buskar, överallt. Än idag kan jag längta tillbaka till en trappuppgång. Det är en sådan trygghet för mig.

Lars Edlund är 59 år. Han är född i Bollnäs och började dricka redan som 13-åring. Då hade han redan hunnit vara hos barnpsykologen tillsammans med sin mamma flera gånger för sin överenergi.

– Jag köpte några burkar öl, Tuborg Hver gang, tillsammans med en kompis. Jag drack och spydde och drack och spydde, och kände att det här, det passar mig. Det var något som jag hade väntat på i min hjärna – känslan av att få lugn i huvudet. 

Han kombinerade alkohol och droger

Sedan accelererade missbruket snabbt och vid 18 års ålder kombinerade Lasse alkoholen med hasch och amfetamin. Han lyckades ändå jobba. Stämplade in på Oxelösunds Järnverk, drack och låg och vilade i någon buske. Vaknade, åt en smörgås och cyklade hem. Sedan var det någon av kompisarna som stämplade ut för honom. 

– Allt var roligt då och harmlöst. Man hade roligt bara, och skrattade och rökte hasch och skrattade åt allt. Vi var flummargänget. 

Det var ju en pipa hasch och några pilsner så mådde man bra igen. Det är så det har sett ut hela livet. Tur att det aldrig är för sent. 

Lasse 

Svårare att behålla jobben

Så höll det på någon månad tills han blev upptäckt. Då blev han av med jobbet, stämplade och fick något kortare jobb efter det. Men med tiden fick Lasse allt svårare att behålla de jobb han fick. 

– Redan då märkte och förstod jag ju att det här är ju fel. Jag mådde inte bra. Men det var ju en pipa hasch och några pilsner så mådde man bra igen. Det är så det har sett ut hela livet. Tur att det aldrig är för sent. 

När han var 23 år stack Lasse till Malmö och i över tjugo år levde han på gatorna i Malmö och i hippieområdet Christiania i Köpenhamn. Det var ett hårt liv som tärde på krafterna.

Fick förslag om familjehem

Lasse har suttit inne för stöld och narkotikabrott och provat det mesta i drogväg inklusive flugsvamp. Han åkte in och ut på Karsviks motivationshem i Malmö men det dröjde 15 år innan en socialtjänstsekreterare, Linn, kom med förslaget som kom att förändra Lasses liv. Hon föreslog ett familjehem i hans hemstad Bollnäs. 

– Jag reagerade väl som de flesta. Är inte familjehem bara för ungdomar? Men det är det ju absolut inte. Det var som en nystart för mig i livet och som att få en mor och far på nytt. Vi som har levt ett jävla hårt liv vi har inte haft kärlek, trygghet, tillit, ömhet och respekt. Det fanns inget sånt. Men det var det jag fick när jag kom till Bollnäs och kom hem till Arthur och Majbritt. Jag mötte någon som var glad och jag välkomnades med världens kram. 

Arthur och Majbritt bodde på en gård en bit utanför Bollnäs och hade lång erfarenhet av att vara familjehem. Lasse fick bo i ett litet hus bredvid, men de åt alla måltider ihop – något som i början kändes lite konstigt. De skjutsade honom också till mötena med Anonyma Alkoholister varje vecka inne i stan.

En svår kamp mot beroendet

Det blev ett par återfall för Lasse. Men han hade bestämt sig för att bryta med det gamla livet – även om det var en tuff kamp. 

– Jag klättrade på väggarna varje kväll i åtta månader. Man ska inte tro att man ska klara av att bli ren genom att läsa Aftonbladet och glo på tv. A och O är att ha något att göra. Man måste byta alkoholen mot något annat så jag skaffade data, började väva mattor och gick mycket i skogen. Jag började jobba ideellt men jag ville inte tjäna några pengar. Jag ville ge tillbaka till samhället i och med att jag har fått så mycket hjälp. 

I familjehem får man vara den man är. Det är det bästa som har hänt i hela mitt liv.

Lasse

Vad fick dig att vilja ändra på din livssituation? 

– Jag ville komma ifrån och jag mådde så djävulskt dåligt i missbruket. Det blev ofta så mycket att jag var helt väck. Jag har varit nära att dö och högerfoten är förfrusen och den har jag problem med än idag. 

Familjehemmet - en chans att vara den man är

Varför är det så bra med familjehem?

– I familjehem får man vara den man är. Det är det bästa som har hänt i hela mitt liv. Det är något som många fler skulle få chansen att få komma till. Det är så fantastiskt att få den chansen. Jag skulle vilja komma ut och prata och tala om hur viktigt det är med familjehem och att inte vara på motivationshem och behandlingshem där du bara lär dig vad du kan dricka som är billigare.  

Om att hela tiden välja bort missbruket 

Men Lasse kommer i hela livet tvingas lägga band på sig själv för att inte falla tillbaka i missbruket. Det handlar om att vara medveten om riskerna som finns i vardagen, oavsett om det handlar om att välja rätt restaurang när han går ut och äter, eller vilken parkbänk han ska välja för att vila benen en vacker sommardag. 

– Det gäller att välja sitt umgänge. Finns det en bänk där det sitter en som dricker öl och en äldre tant eller en ensam kille, då sätter jag mig alltid bänken där det inte finns någon öl. Jag kan inte tillåta mig att ens ta en öl, då är det kört. 

Lasse lär sig leva på nytt

Idag har Lasse flyttat från familjehemmet i Bollnäs, men han har fortfarande kvar kontakten med Arthur och Majbritt. Han lever i en egen hyreslägenhet i Nyköping och håller på att lära sig hantera känslor och relationer på nytt. Han är tacksam för att fick chansen att dela sin pappas sista år i livet som nykter, och han har en tätare kontakt med tvillingsystern Lena som alltid har funnits vid hans sida.  

– Det är guld värt, det är helt otroligt. Hon och jag har alltid haft kontakt. Men idag är det ju något annat. Det känns bra och jag vet att jag är alltid välkommen hem till dem. Hennes man sa en sak till mig som jag inte har tänkt på: Han sa: ”Lasse, så djupt som du har varit nere, så måste du lära om att leva. Det tar hela livet.” Det är sant. Och det är häftigt också att komma på det: ”Visst fan, det var ju så här man gjorde.”

Fakta familjehemsvård för vuxna

Stockholms Stadsmission driver familjehemsvård för barn, unga vuxna och vuxna. För tillfället är åtta personer placerade i något av våra familjehem. Totalt i Sverige var cirka 11 000 barn och ungdomar placerade i familjehem eller jourhem i Sverige i november 2016, enligt Socialstyrelsen. Men det finns ingen samlad statistik över antalet familjehemsplacerade vuxna. 

Familjehemsplacering sker till exempel när alkohol, droger, kriminalitet och psykisk ohälsa gör att en människa behöver en omstart i livet, och ges möjlighet till en återgång till ett ”normalt” liv, genom familjehemmets personliga stöd och tålmodighet.  Skillnaden mellan ett HVB-hem eller ett motivationshem är att motivationshemmen eller HVB-hemmen har samma erbjudande till alla individer medan familjehem är småskaligt och anpassat efter deltagarens personliga behov.

Vill du veta mer om Stockholms Stadsmissions familjehem? Kontakta Lena Karlsson, verksamhetschef för familjehemsvården.