Hoppa till huvudinnehåll

Den här sidan använder cookies. Om du fortsätter använda sidan så accepterar du användande av cookies.

Use Google to translate the web site. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Vera är volontär: ”Jag ser framtidshopp och en enorm vilja”

Vera Hauf ler in i kameran.
Nära Vera Rauf gick i pension och fick mer tid så anmälde hon sig som volontär hos Stockholms Stadsmission. Ett uppdrag som ger henne energi och som också gett henne en extra familj på köpet.

Vera kom till Sverige som barn tillsammans med sin mamma och sina tre syskon. Familjen flydde från Polen till Östtyskland och därefter till Västtyskland. Där kunde de återförenas med pappan som de varit separerade ifrån i nästan fyra år, på grund av kriget. Det var en svår tid, inte minst för Veras mamma som länge var ensam med barnen under flykten. Denna erfarenhet har påverkat Vera genom livet, som alltid engagerat sig för andra. 

– Jag såg ju hur min mamma kämpade, det har inspirerat mig. Och allt sedan vi kom till Sverige och blev så väl omhändertagna här så har jag velat göra saker för andra, säger Vera.

Parallellt med sitt engagemang i Stockholms Stadsmission är Vera även engagerad i katolska kyrkan, även om uppdragen inom Stockholms Stadsmission tagit mycket tid i perioder.

Flera olika uppdrag

Veras första uppdrag var på Stadsmissionens Folkhögskola. Där har hon sedan sex år hjälpt studerande med läxor och haft elevgrupper i Fritt val - svenska. Många av studenterna har nyligen kommit till Sverige, efter att ha flytt från sitt hemland. 

– Jag känner så för de här studenterna. Jag vet ju hur det är att komma ny till ett land och få nya möjligheter igen. Jag ser framtidshopp och jag ser en enorm vilja. Och jag känner verkligen att både studenterna och skolledningen värdesätter oss volontärer, säger Vera. 

Utöver uppdraget på skolan är Vera en av Stockholms Stadsmissions informatörer. Det betyder att Vera tar emot studiebesök från olika föreningar och skolor som vill lära sig mer om organisationen. 

– Det är ju så häftigt att möta alla dessa föreningar, ungdomar och äldre. De är ofta väldigt engagerade och har mycket frågor. Utöver all information om Stadsmissionen så försöker jag förmedla hur givande och roligt det är att vara volontär, säger Vera.

En extra familj

För drygt sju år sedan fick Vera frågan om hon ville hjälpa en papperslös familj med svenskundervisning. Vera kan ryska, familjens modersmål. Vera träffade föräldrarna; mamman och pappan en gång i veckan på ett bibliotek. Deras tre döttrar fick gå i skolan.

– De var så ambitiösa! Och så beslutsamma om att detta skulle gå vägen, att de till slut skulle få stanna i Sverige. Mitt uppdrag var ju att lära dem svenska men så fort jag lärde känna dem ville jag göra mer för familjen. Jag drog i mitt nätverk för att de skulle kunna få mer hjälp, säger Vera.

Under den här perioden fick Vera extra handledning genom Stockholms Stadsmissions volontäravdelning.

– Jag fick extra stöd och det behövdes. Även om man får höra att familjens framtid är oviss så är det jättesvårt att inte ryckas med emotionellt, säger hon.

Familjen har nu fått permanent uppehållstillstånd och har rotat sig i Sverige. Mamman tog undersköterskeexamen för två år sedan och döttrarna studerar på gymnasiet, KTH respektive Universitetet Vera har fortsatt att umgås med hela familjen. 

– De har blivit en extra familj för mig. Och jag för dem. Det känns så roligt att kunna göra saker för dem. Senast tog jag med de tre flickorna på opera. Jag hoppas få följa dem genom livet när de tar examen och i framtiden. Det är verkligen fantastiskt att se hur bra det går för dem, avslutar Vera.

Volontärskapet ger energi

Vera anser att det bästa med att vara volontär är att det ger så mycket energi. De flesta människor som hon kommer i kontakt med ger energi, även om Vera är där som hjälp för dem. 

– Det så fantastiskt att man på det här sättet kan göra tillvaron så mycket drägligare för utsatta genom att ställa upp med sin fritid och sitt engagemang. Vilka positiva konsekvenser det har fått! 

– Hade jag inte levt ihop med någon så hade jag volontärarbetat mycket mer, lägger Vera till.