Den här sidan använder cookies. Om du fortsätter använda sidan så accepterar du användande av cookies.

Use Google to translate the web site. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Växande klyftor är en bidragande orsak till långsiktig fattigdom

Wafa Issa är verksamhetsområdeschef på Stockholms Stadsmission. Foto: Anna Ek
2021-01-26
Wafa Issa är verksamhetsområdeschef på Stockholms Stadsmission och har arbetat med barn, unga och familjer i olika verksamheter under hela sitt yrkesliv. Här berättar hon om sitt arbete med att möta barn, unga och deras föräldrar.

Hur ser hjälpbehovet ut idag hos barn, unga och familjer?

Fattigdom är mer synligt idag. Fler familjer tvingas att söka akut stöd och hjälp hos frivilligorganisationer för utmaningar som tidigare kunde hanteras inom samhällets välfärdssystem. Den ekonomiska fattigdomen gör att en familj riskerar att hamna i strukturell hemlöshet – det vill säga föräldrarna, oftast en ensamstående förälder, arbetar men inkomsten räcker inte till, vilket gör att de måste flytta ut och runt till temporära boenden. Det kan också handla om att det är svårt att ens komma in på arbetsmarknaden. 

Vad beror den utvecklingen på?

En orsak är att samhället förändras snabbare än välfärdssystemet hinner med. Samtidigt som allt har blivit dyrare – hyror, mat, kläder – har det sociala ersättningssystemet inte ökat i samma takt. De växande klyftorna är med andra ord en stor orsak till långsiktig fattigdom

Vem besöker Unga Station?

En del som söker sig till oss är papperslösa barnfamiljer och EU-medborgare med barn, men den stora delen besökare har bott i Sverige i minst 5-10 år och kan ha någon form av anställning. Många försöker dölja sin situation och lever isolerat. Det tar ofta flera besök innan de berättar hur det står till. Alla vi möter vill vara självförsörjande och bidra till samhället. Givarnas stöd är otroligt viktigt för att åstadkomma en varaktig förändring för dessa familjer.

På vilket sätt har fattigdom förändrats över tid?

För 20 år sedan användes inte termen fattigdom, även om det så klart fanns familjer eller individer som levde på ett existensminimum även då. Istället pratades det om socialförsörjningsberoende vilket till exempel handlade om missbruk, våld, psykisk ohälsa eller dysfunktionalitet. Idag kan människor drabbas av fattigdom utan att vara sjuka, leva i missbruk eller annat.