Hoppa till huvudinnehåll

Den här sidan använder cookies. Om du fortsätter använda sidan så accepterar du användande av cookies.

Use Google to translate the web site. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Fattigdomsrapporten 2018 - Ett välfärdssamhälle i förfall

2018-10-17
Det är snart hundra år sedan det offentliga välfärdsystemet på allvar började byggas i Sverige. Människor skulle inte bara tillförsäkras demokratiska utan även sociala rättigheter. 2018 har stora sprickor i sociala skyddsnäten uppenbarat sig. Bilden av Sverige som ett land där ingen behöver sakna en egen bostad eller lägga sig hungrig är idag en chimär.

Det konstaterar Sveriges Stadsmissioner när de för fjärde året i rad publicerar Fattigdomsrapporten, resultatet av den fattigdomsforskning som bedrivs tillsammans med Magnus Karlsson, professor vid institutionen för socialvetenskap vid Ersta Sköndal Bräcke Högskola. 

-    Det ekonomiskt bistånd som ges idag är inte alls tillräckligt när det utgör den enda försörjningskällan under en längre period, visar forskningen. Den enskildes materiella situation slits ned, man tvingas leva för dagen, skuldsätter sig eller tvingas att jobba svart för att få vardagen att gå ihop. Skulderna, som inte kan betalas tillbaka till följd av fortsatta knappa resurser, blir ytterligare en belastning, säger professor Magnus Karlsson vid Ersta Sköndal Bräcke Högskola.

Fattigdomsrapporten 2018 visar bland annat att över hälften av Stadsmissionernas insatser (56 procent) går till människor som redan får ekonomiskt stöd från de allmänna välfärdsystemen. Trots detta klarar de sig inte. Omkring en tredjedel av alla som får ekonomiskt bistånd får det under lång tid och då är det stöd man får från socialtjänsten långt ifrån tillräckligt. Andra grupper som inte har några andra alternativ än att be civilsamhället om hjälp för att överleva är de som faller mellan stolarna, de ohjälpta och så kallade working poor, människor som trots att de arbetar inte har tillräckligt god ekonomi för att slippa gå hungriga. Gruppen utsatta medborgare växer. Den trygghet som bottnar i förvissningen om att samhället fångar upp den som faller, att sociala rättigheter garanteras alla medborgare, finns i realiteten inte längre. 

-    Tidigare var frivilligorganisationernas roll huvudsakligen att bistå med guldkant till människor som sällan eller aldrig har råd med mer än det allra mest nödvändiga. I dag upplever vi i allt högre grad att socialtjänsten hänvisar hjälpsökande till oss för att få hjälp med grundläggande akuta behov som mat eller kläder. Utan Stadsmissionernas stöd skulle många människor inte klara sig, säger Lotta Säfström, ordförande Sveriges Stadsmissioner.
 
Sveriges Stadsmissioner vill att politikerna agerar.  Den tillträdande regeringen bör tillsätta en kommission med uppdraget att, i nära samarbete med civilsamhället, kartlägga fattigdomen i Sverige bortanför socialstyrelsens statistik, samt ge förslag till en relevant definition av en nationell fattigdomsdefinition. Sveriges Stadsmissioner anser också att det behövs en gemensam insats från myndigheter, civilsamhälle och näringsliv för att i ett långsiktigt perspektiv garantera en välfärd för alla medborgare.

 

Om Sveriges Stadsmissioner:

Sveriges Stadsmissioner arbetar för människor som lever i utsatthet och utanförskap i Sverige, och består av de lokala Stadsmissionerna i Eskilstuna, Göteborg, Kalmar, Linköping, Skåne, Stockholm, Uppsala, Västerås och Örebro. 

 

Karin Timm Östlund
Riksföreningen Sveriges Stadsmissioner
Kommunikatör/Projektledare