Gemenskap och ovärderlig hjälp när livet är svårt

Vi träffas en fredagseftermiddag i Parvanes kök. Utanför fönstret öser regnet ner. Özlem har skyndat hit från jobbet. De fnissar tillsammans när de pratar, då och då växlar de över till turkiska när Özlem ber Parvane om hjälp att formulera sig. Trots rusket känns värmen dem emellan tydligt. 

Parvane har bott i Sverige längre än Özlem, i tretton år. Hon har lättare med språket, även om hon nyligen började studera svenska fullt ut. I nästan 10 år levde hon och familjen som papperslösa i väntan på uppehållstillstånd. 

– Jag jobbade som fysiklärare i Azerbajdzjan, mitt hemland. Nu vill jag ha lärarlegitimation och undervisa igen. Men vägen dit är lång. Just nu läser jag svenska som andraspråk. Det är svårt med grammatiken. Jättesvårt, berättar hon. 

Parvane bor med sin familj; man, son och två döttrar. Innan hon fick sin nu 2-åriga son arbetade hon på en förskola som stödperson till en pojke som bara talade ryska, ett språk som också Parvane förstår. Hon trivdes bra, men efter föräldraledigheten ville hon ta tag i sina studier. 

– Först SFI, och sedan svenska som andraspråk. Nu ska jag snart börja läsa gymnasiekurser. Men jag söker också jobb. Jag vill arbeta och vara med och betala skatt, berättar Parvane.

Blev tipsad om mötesplatsen hos barnmorskan

Det är nu sex år sedan Parvane och Özlem träffades för första gången på Stockholms Stadsmissions verksamhet i Blå huset i Tensta. Özlem blev tipsad om verksamheten vid ett besök hos barnmorskan. Då var Özlem ny i Sverige, och hade precis börjat lära sig svenska. 

– ”Hej, hur mår du?”, var allt jag kunde säga, men personalen var så välkomnande. När jag sa att jag pratar turkiska berättade de om Parvane och sedan dess har hon funnits där för mig. När någon av oss har problem ringer vi varandra. Vi är bästa vänner, som systrar. Jag hoppas att det ska vara så livet ut, berättar hon. 

Özlem är 42 år och ensamstående mamma till tre barn. Äldsta dottern är gift och har själv två barn. I augusti började hon arbeta som personlig assistent efter att ha haft olika städjobb under flera år, trots att hon kämpar med allergi och astma. 

– Jag är så glad för mitt nya jobb, nu mår jag mycket bättre och slipper damm och kemikalier. Jobbet ringer mig när andra assistenter tar semester eller är sjuka. Det känns bra, säger Özlem.

Özlem berättar om hur det ibland är svårt att få vardagen att gå ihop ekonomiskt. Något som inte alltid är lätt att förklara för yngsta dottern. 

– När vi besökte en av Stockholms Stadsmissions second hand-butiker för några veckor sedan fick hon en väska som hon tyckte om. Hon blev jätteglad och kramade mig och sa “Vi har mycket pengar, eller hur mamma?”. Jag svarade bara ”ja”. Jag vet inte hur jag ska säga som det är, att det är precis tvärtom.

Varje måndag går de till mötesplatsen med barnen 

Även Parvane och hennes familj kämpar med att få hushållskassan att räcka månaden ut. Matbutikerna i närheten är alldeles för dyra. 

– Igår åkte vi till Matmissionen i Hallunda. Butiken är jättestor, där finns det ofta många bra och billiga varor att handla. Här köper vi det mesta av vår mat. När vi är i Hallunda går vi också till Stockholms Stadsmissions second hand-butik i närheten. Det är en lång resa dit från där vi bor, men vi måste göra den. Annars har vi inte råd. 

Några veckor efter att vi träffar Parvane och Özlem öppnar Matmissionen också i Kista, betydligt närmare deras hem. Något de båda ser mycket fram emot. 

– Det är många som bor i vårt område som inte har så mycket pengar. I min familj är vi flera personer, och min lilla behöver blöjor, berättar Parvane och tillägger: 

– Tidigare har vi även fått hjälp med matkassar från Stockholms Stadsmission och varit med på gemensamma aktiviteter. Vi har även åkt på kollo på sommaren. All den hjälpen är ovärderlig när livet är svårt. 

Varje måndag går Özlem och Parvane till Unga Station tillsammans med barnen. 

– Personalen på Stockholms Stadsmission är otroligt hjälpsamma. Min yngsta dotter blir alltid glad när hon ser dem. I Sverige har jag ingen kusin, ingen bror, ingen syster. Bara Parvane och vännerna genom Stockholms Stadsmission. De är som familj, som syskon som ställer upp, avslutar Özlem.