"Det finaste du kan göra för en annan människa är att vara deras hopp"

Jag minns första julen på Stockholms Stadsmission. Jag hade jobbat ett par månader på trappstegsboendet Bostället på Södermalm, som på den tiden var ett modigt och nyskapande boende för män och kvinnor som levde i hemlöshet. På Bostället skulle dom få bli före detta hemlösa - genom att klättra som i en trappa längs våningsplanen.

I början av november sa min dåvarande chef att nu kommer det att bli tungt ett tag. Tyngre och tyngre för varje dag närmare julafton vi kommer: ”Vi behöver vara fler, göra mer, baka mer gott. Kom med idéer och skriv upp er för extrapass.”

Jag tog mig an uppgiften med hull och hår, med extrapass och som frivillig på julafton. Vi som jobbade fick hantera konflikter och utbrott, julpyssla och gå på julkonserter med de boende. Vi förmedlade lugn och så mycket glädje som det gick. Skingra ångesten genom pepparkaksbak och saffransdoft. Hängde upp julstjärnor i vartenda fönster.

För det är så det är för den som inte har ett hem. Julen är tung av traumatiska minnen av det man inte hade som liten eller haft och förlorat som vuxen. Julen är smärta över det som aldrig blev och som inte kommer att bli i år heller. Julen är ensamhet, sorg och saknad - efter nära och kära man inte har, inte kan eller får vara med.

Därför är nog det viktigaste och finaste du kan göra för en annan människa att vara deras hopp. Ibland genom att sitta bredvid och göra varsin lingonriskrans:

– Vad fin din blir, jag ska också ta sådana där bär i min.
– Och glitter. …
– Ja, mycket glitter ska det vara… Tack.
– Den ska jag hänga upp på min dörr, på våning 7. Kanske kommer min dotter och hälsar på i år, nu när jag har någonstans att bo.

Allt det här är längesen och Bostället är stängt till förmån för andra stödverksamheter i huset. Samhället har förändrats radikalt, men behovet hos vuxna och idag även barnfamiljer som står utanför kvarstår.

Jag arbetar kvar på Stockholms Stadsmission och inför årets jul sitter jag i vårt socialt hållbara bostadshus i Farsta strand och planerar julaktiviteter med några av hyresgästerna. Ska vi ha en gran i föreningslokalen? Vilka föräldrar vill hålla i julpysslet? En av hyresgästerna tittar på mig och ler.

– Det här blir andra julen i mitt eget hem. Och i år ska jag bjuda hem min pappa på julafton. Det har inte jag kunnat göra på…någonsin. I år kan jag!

Om Pernilla
Pernilla Parding arbetar med bostadsutveckling på Stockholms Stadsmission. De socialt hållbara bostäderna i Farsta strand ska främja delaktighet och gemenskap där hyresgäster kan bo bra och bo kvar, oavsett inkomstnivå. Läs mer om hyreshuset här.