"Med rätt förutsättningar kan alla drömma om framtiden"

När jag var 16 år startade jag upp ett folkkök på Söder där jag delade ut mat. Det var mitt sätt att hjälpa människor och att påverka samhället. Min inspiration kom från älskade mormor Ingebritt, hon som drev racerbana i Värmland, gömde flyktingar och demonstrerade. Mormor hade starkt rättspatos och jag fick följa med henne på allt. Hon sa att om du vill något ska du kämpa för det och som individ kan du alltid påverka. Jag fick med mig en stark tro på individen och att vi lever i ett samhälle där vi tillsammans kan mobilisera och påverka.

I samband med mottagandet av flyktingar under 2015 och 2016, mötte jag många unga människor. De gjorde allt rätt – gick i skola, lärde sig svenska, ville lära sig att ingå i det svenska samhället. Trots det fick många ingen chans när de fyllde 18 år. Samhället fanns inte där för dem och genom nya svårbegripliga lagar vingklipptes deras möjligheter. Att då hålla modet och hoppet uppe i en total ovisshet, är oerhört svårt. Här såg jag tydligt att det som ändå kunde lindra något var gemenskap.

Jag har mött mammor som tagit med sina barn och lämnat destruktiva relationer. Kvinnor som mitt i en uppslitande tillvaro, försöker hitta ett säkert och tryggt boende för sig och barnen. Men plötsligt finns inga skyddsnät utan snarare faktorer som puttar henne in på den svarta och otrygga bostadsmarknaden.

För att kunna hantera problem, måste vi erkänna att det finns problem. Jag har gått från att ha en obotlig tilltro till den enskilda individens inneboende kraft, till att inse att det ibland faktiskt inte är upp till individen att påverka. Samhället, strukturen och välfärden måste också finnas där.

Senaste åren har jag arbetat med boendefrågor inom Stockholms Stadsmission. Det är ett tufft arbete och samtidigt så berikande. Sommaren 2024 flyttade 40 familjer in i vårt nya socialt hållbara hyreshus i Farsta strand, familjer som tidigare stått långt ifrån bostadsmarknaden.

I hyreshuset har de fått rätt förutsättningar att tillsammans skapa det boende och den samvaro som de vill ha. Mina kollegor och jag har bara stöttat i att sätta strukturen. Jag blir in i själen lycklig när ett av barnen som bor där berättar för mig att hon vill bli lärare när hon blir stor. Hon och hennes familj har äntligen fått ett eget, tryggt och säkert boende. Nu har de tid och ork att blicka framåt och att drömma.