Den här sidan använder cookies. Om du fortsätter använda sidan så accepterar du användande av cookies.

Use Google to translate the web site. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Trakasserier – en vardag för Daniel

Tiggare blir trakasserade när det tigger. Projektet Pentru Tine pratar med Daniel i sin uppsökarverksamhet.
Det är tidig höst när vi som jobbar med Sveriges Stadsmissioners projekt Pentru Tine träffar Daniel utanför en affär i en medelstor svensk stad. Daniel kommer från Rumänien har fru, fem barn, två barnbarn och en sjuk mamma. Han har åkt fram och tillbaka till Sverige i flera års tid och tigger för att kunna försörja sig och sin familj.

Daniel sitter på en egenbyggd pall nära ingången till butiken. Han har med sin packning, filt och en pappersmugg. Han ställer sig leende upp när vi kommer gående. Daniel vet att vi är där för att intervjua honom idag om de allvarliga situationer han dagligen får utstå. Han är redo att berätta sin historia.
Daniel har regelbundet blivit trakasserad och förnedrad av personer i Sverige under flera års tid.

– Tre till fyra personer per dag beter sig illa mot mig. Alla sparkar inte, men de kan säga elaka saker och svära, säger Daniel.

Jag känner mig dum, ledsen och vill bara gå därifrån om någon trakasserar mig. Jag undrar varför de beter sig så.

Personerna som beter sig illa tillhör olika kön, åldrar och samhällsklasser. Daniel berättar om en äldre kvinna med rullator som han hälsade vänligt på men som svor och sparkade honom på knät. En medelålders man sparkade iväg hans mugg och sparkade mot hans kropp så han behövde skydda sitt huvud med armarna. En man som symboliskt drog fingret över halsen som ett indirekt hot och om en ung kvinna som spottade mot honom och som sedan försökte köra över honom med sin bil. Han har vid flera tillfällen blivit utschasad och attackerad av personal i en butik.

Trakasserierna påverkar Daniels mående

– Jag känner mig dum, ledsen och vill bara gå därifrån om någon trakasserar mig. Jag undrar varför de beter sig så. Jag stoppar inte handen i deras ficka, okej om det vill ge mig något, men jag har inte tvingat någon att ge mig pengar, förklarar Daniel.

Trakasserierna sker inte bara under dagarna. För cirka ett år sedan när Daniel sov utomhus i tält tillsammans med andra, kastade några ungdomar Molotovcocktails, glasflaskor fyllda med lättantändlig vätska, mot tälten.

– Jag har kommit hit för att få ihop pengar men jag är rädd för att sitta ute, sova ute, rädd att någon dödar mig, säger Daniel.

Det är svårt att ta till sig berättelsen han delar med sig, speciellt när Daniel säger att det är mer vanligt att folk är otrevliga än att de tittar honom i ögonen och hälsar tillbaka. Få personer säger ifrån när andra människor beter sig illa. Men det finns små ljusglimtar i hans vardag.

– Jag blir fylld av glädje av att höra folk svara snällt tillbaka på min hälsning och blir jättelycklig av att någon tar mitt parti, säger Daniel med ett strålande leende.

Jag får ta del av denna glädje då Daniel mitt i intervjun börjar titta sig omkring och ber oss att ta en kort paus. Jag ser honom gå bort mot en man som verkar leta efter honom och de båda männen spricker upp i ett leende och kramar om varandra.

Få vågar polisanmäla

Therese Lekander, medarbetare inom projekt ”Pentru Tine – För dig”, har arbetat för utsatta EU-medborgare i flera år och känner Daniel väl. Hon tycker att bilden som Daniel beskriver stämmer väl överens med det hon hör från flera andra personer.

Therese försöker alltid motivera utsatta EU-medborgare, som Daniel, att polisanmäla brott som begås mot dem för att synliggöra hatbrottens omfattning. Det bidrar till att brotten prioriteras och upphör samt för att individerna ska få stöd. Dock är det svårt att motivera till anmälan. Många har låg tilltro till polisen på grund av händelser i både hemlandet och i Sverige. Få har en dörr att låsa efter sig då många sover utomhus och är rädda för att förövarna ska hämnas.

– Det senaste året har det skett över 1 000 enskilda händelser av trakasserier, men vi har inte lyckats motivera någon att anmäla. De få gånger vi genom åren lyckats anmäla har brottet alltid skett mot fler än en person, berättar Therese.

Vikten av att vara medmänniska

För Daniel och många av de EU-medborgare som blir trakasserade är det väldigt viktigt att ändå få berätta för någon som lyssnar, tror på en och ger stöd. Här har projekt ”Pentru Tine – För dig” en betydande roll.

Daniels historia är tyvärr inte sällsynt utan en vardag för flera EU-medborgare som lever i utsatthet. Sveriges Stadsmissioner har sedan flera år tillbaka arbetat med utsatta EU-medborgare och värnar om alla människors lika värde oberoende av bakgrund och livssituation.

Daniel heter egentligen något annat.

Text: Carolina Mikaelsdotter

Loggor för EFS och Sveriges Stadsmissioner som stödjer Pentru Tine.

Fakta Pentru Tine

Pentru Tine är rumänska och betyder ”för dig”. Projektet ger genom uppsökande arbete hälso- och samhällsinformation med fokus på EU-medborgares rättigheter och skyldigheter i Sverige, hemlandet och EU, samt hur man hittar rätt väg för att få sina rättigheter uppfyllda.
Lokala fältteam arbetar uppsökande i Stockholm, Uppsala, Linköping och Eskilstuna. Fältteamen består av hälsokommunikatörer samt personal med språkkunskaper, kulturell kompetens och erfarenhet av socialt arbete. Gruppaktiviteter med fördjupad information ges också på varje lokal ort. Projektet drivs av Sveriges Stadsmissioner och finansieras av FEAD (fonden för europeiskt bistånd för dem som har det sämst ställt) och pågår till juni 2021.