Marie Fredrikssons stylist tar med oss bakom kulisserna

Lalle Johnson. Foto: Fanny Siltberg
Marie Fredriksson lämnade en enorm låtskatt efter sig, både genom Roxette och från sin egen solokarriär. Men hon var också en starkt lysande modeikon, som inspirerade människor världen över med sin unika utstrålning. Lalle Johnson arbetade som stylist för Roxette och tar med oss bakom kulisserna till en av Sveriges mest ikoniska garderober.

Lalle Johnson är stylist och designkonsult baserad i Stockholm. Hans karriär startade under 80-talet, i takt med att allt fler artister och klädvarumärken efterfrågade egna stylister och en helt ny stylist-bransch växte fram. Lalle har arbetat med en rad artister och märken genom åren, Magnus Uggla, Lisa Nilsson, Eva Dahlgren, H&M och J Lindeberg för att nämna några, och är en av Sveriges mest etablerade namn i modesammanhang. 1986 får han ett samtal från ett band som precis bildats och ska ut på sin första turné. De skulle vilja ha hjälp med sina scenkläder. Bandet är Roxette, och ingen visste då att en internationell framgångssaga hade tagit sin början.

– Det fanns ju inga pengar att prata om då, så jag minns att jag lånade ihop kläder på olika showrooms. Vi fick ta vad som fanns, låna från tidigare års kollektioner och så, berättar Lalle.

Det var fösta gången av flera som han jobbade med Roxette. Turnén hade gått bra och några år därpå kom det stora genomslaget – Roxette hade blivit världsstjärnor. 1993 var det dags igen. Lalle anlitades för att stajla Marie Fredriksson och Per Gessle i musikvideon till singeln Almost Unreal.

– Då hade de blivit lite mer petiga med vilka kläder som gällde, säger Lalle och skrattar till. Båda hade en tydlig idé om vad de ville ha, och Marie har ju alltid haft sin stil. Hon hade många åsikter. Det var viktigt att man skulle kunna röra sig i plaggen, och det fick inte vara för varma kläder. Hon visste vad hon ville göra med kläderna och hur hon skulle använda dem när hon uppträdde, fortsätter han.

Modeikon med integritet

Lalle arbetade med Roxette i omgångar och gjorde nedslag under olika perioder i deras karriär – precis i början, i mitten, och under den sista turnén. Det var lika roligt varje gång, berättar han. Han minns Marie som enkel att jobba med, med nära till skratt och en tvärsäker kompass när det gällde klädval.

– Marie var helt ointresserad av varumärken i sig. När vi jobbade med Roxettes sista turné blev det så tydligt. Hon köpte saker hon gillade, oavsett märke. Sedan kunde det ju kosta mycket, men det var plagget i sig som spelade roll för Marie. Hon gillade slitna jeans, tight passform, skinnbyxor, och gärna någon kråsskjorta och liknande. Det var lite 80-tal kvar i hennes stil – det var i det jag tror hon kände sig mest bekväm. Och det är verkligen A och O för en stylist att utgå ifrån, det ska aldrig handla om att göra om någon.

Förutom det avtryck Marie gjort som artist, minns många henne som en stilikon. Lalle tror att det har med hennes integritet att göra.

– Marie var så mångfacetterad – både i sin röst och i sina låtval. Hon var otroligt trygg i sig själv och visste var hennes gränser gick. Hon hade integritet i sina val, och sådant lyser igenom. Jag tror att hon inspirerades av David Bowie. Hon älskade Bowie, Rolling Stones - sådana artister som hon hade växt upp med själv.

Inga gulliga scenkläder

Både Roxettes och Maries solokarriär sträcker sig över flera decennier, men Maries säregna stil löper genom åren som en röd tråd.

– Det viktiga för Marie var att inga kläder eller styling skulle vara gullig. Marie visste, att spelar man musik som vi, då är man inte gullig på scen – då är man cool. Marie hade ju rösten som kunde backa upp en cool stil, och jag tror det var det som många älskade henne för, säger Lalle.

Lalle ler ofta när han berättar om de gånger då han arbetat med Marie Fredriksson. Trots att det gick många år mellan varven, är det ett samarbete han minns med värme.

– Marie var otroligt rak på sak, och gillade att gnabbas lite grann. Hon var öppen och frispråkig med stor humor. Det var ju långa hopp emellan när vi jobbade med varandra, men hon var alltid densamma – hon var sig själv. Hon hade fötterna på jorden, säger han. I den skånska möllan, lägger han till med ett leende.